I onsdags förlorade vi en vän, Jonas. Det gör så ont i mig när jag tänker på hur orättvist det är. En sån omtyckt och underbar kille, som jag önskar att jag hade fått lära känna mer. Inte ens 18 år gammal lämnade han oss. Det finns inte ord att beskriva chocken och känslorna som kom över mig när jag fick höra det. Jag hoppas att alla finner samma tröst som mig i att vara med varandra och prata om det, så vi tillsammans kan ta oss igenom detta. Men jag vet även att han aldrig kommer tillbaka och det gör mig så ledsen.
Jag kommer för evigt komma ihåg hans härliga leende och hans ödmjuka personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar