Är tillbaka i Umeå efter fyra dagar hemma. När man är ledsen finns det inget bättre än att åka hem och kura ner sig i soffan. Världen känns just nu ganska orättvis. De flesta som läser den här bloggen känner Jonas, eller vet åtminstone vem han är. Jag tycker det är så fint att läsa alla texter och meddelanden till honom, att se hur omtyckt och älskad han är. Tårarna rinner lite titt som tätt, när jag kommer och tänka på honom och hans familj. Både familjen i Luleå och de som har bott med honom i Älvsbyn, för när man lever så nära varandra som man gör på ett orienteringsgymnasium blir man nästintill syskon.
Tiden tickar ändå på, trots att man önskar att den gick bakåt ibland. Idag har jag skickat in mitt hyreskontrakt, påskrivet och klart, till min nya hyresvärd. Jag blev lite småinspirerad och cyklade iväg till Ica Maxi. Där gick jag lös på köksutrustning och badrumsinredning. Hur det ska se ut i sovrummet har jag nästan klart i huvudet och nu går jag vidare till badrummet. Turkos känns spontant som något jag bör prova. Måste först hitta det perfekta duschdraperiet och sedan utgå därifrån, likt en startpunkt på en OL-bana. Nedan förevisas dagens inköp:
Krokar, bestick, decilitermått, ramar
http://www.ahlens.se/inredning/bad/tillbehor/duschdraperi-elegance-id-9e12d592b5844c79beb9b3f8cc0ea8c6.html#s=showAll
SvaraRaderaOch det fanns även en våg och sophink som matchade ;)
Jag kände inte Jonas men jag får tårar i ögonen av att tänka på det ändå.