God kväll allesammans. Det är med lite tårar i ögonen (inombords såklart, man måste ju uppföra sig) jag nu är en mor. Jag och Rut (a.k.a Rutis, Rutan, Rutisnutan, Rut-utan-kuk) påbörjade vår livslånga resa tillsammans tidigare idag med att stiga på tåget. Jag kan inte förneka det, Rut var inte nöjd inledningsvis. Men jag rullade upp ärmarna och tog tag i detta. Hon var ju från och med nu under mitt beskydd. En hemmagjord leksak och lite bus förnöjde denna unga damen och nu är det lugnt och skönt i hennes lilla bur. Hon sover sött må jag tro.
Hur jag ska klara av att slita mig från denna stiliga prinsessa imorgon för att gå till skolan är en gåta. Jag kommer nog aldrig mer lämna lägenheten. Hon är så fin, så fin. Och min! Gaaaaah.
/Sara
Bilden nedan visar Rut och brorsan Ozzy under förmiddags-naptime.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar