Min nemesis

Kära värmeledningsekvation med inhomogena randvillkor. Följande text tillägnar jag dig:

Jag famlar i mörker. Lite då och då finner jag tändsticka. En liten, liten tändsticka. Ska jag tända den nu eller spara den till senare? Tänder den nu. Är desperat som fan. För ett ögonblick vet jag precis vart jag är. Sen bränner jag mig på fingrarna, tappar den lilla stickan och befinner mig i totalt mörker igen. Försöker gripa tag i och hålla kvar den lilla bild jag fick av min omgivning. Var det åt väster den gyllene vägen ligger? Jag trevar mig framåt. Osäkerheten smyger sig på. Jag hittar ännu en tändsticka, vars ljus visar att jag går åt helt fel håll. Vänder om. Trevar och trevar. Finner ännu en tändsticka, vänder än en gång om. Jag fortsätter så likt en udda 2-periodisk funktion med språngdiskontinuiteter medan t går mot oändligheten.